Ruminations

This article was originally published in Svenska Dagbladet . Many thanks to Magnus Bremmer, Catherine Happer, Eva Lövbrand, Lotta Nybergh and others for stimulating discussions over the years.   På senhösten 2016 började en samtidsberättelse att spridas över västvärlden. Den handlade om hur sanningen inte längre ägde den vikt den tidigare haft. Det verkade som att vi befann oss i ”postsanningens” tid, en tid där vad som var sant och falskt inte längre lika tydligt gick att urskilja. Storbritanniens Brexit och Trumps seger i det amerikanska presidentvalet hade skickat smärtsamt tydliga signaler om att den liberala demokratin befann sig i en akut kris. När uttryck som ”fake news” och ”alternativa fakta” började dyka upp i händelsernas kölvatten tycktes det stå klart att krisen i grunden handlade om en ny syn på sanningen. Under månaderna som följde blev begreppet post-truth snabbt en lika dystopisk som oundviklig etikett för att försöka förstå dessa chockartade samtidsskeenden.